24 januari 2012
Börjar dagen med att vakna och inser att alla barnen hade sovit natten igenom och att klockan faktiskt nästan var 10!
Halleluja säger jag bara, det var verkligen på tiden.
Visserligen somnade dom sent igår, Arvid hade spy anfall igår igen.
Det är väldigt lite som han äter som han får behålla, både middagen och kvällsvällingen kom upp.
Provade att ge honom gröt istället efter att han kräkts och det fick han faktiskt behålla.
Före det fick han bada, han var ju tvungen att tvätta sig, så då gick ju Julia upp med sen var det ju full fart.
Huliganer är dom hela högen ;)
Idag är Niclas iväg till Norrköping, han skulle skjutsa mamma och Ronja men han borde vara hemma snart.
Då skulle vi tapetsera klart så jag kan ställa iordning i sovrummet, han skulle tvätta och jag myser med barnen =)
Nästa projekt blir Arvids rum men jag måste måla lister vita där först.
Dom är målade i orange och det blir ju inte så där jätte snyggt till vit tapet med stjärnor på.
Har hittat snygga tavlor till hans rum, 60 tals bilar i starka, glada färger.
Han var själv med i affären och tittade på dom och blev överförtjust!
Så det blir det och sen lite större modell bilar på vägghyllorna.
Nalle Puh är han inte så där jätte impad av så därför åker det ut.
Därefter är det Julia och Elsas rum, dom ska ju dela sen när Elsa blir runt året.
Likadant där, måla lister vita för dom är bruna.
Julia har själv bestämt tapet, rosa med Hello Kitty tryck.
Får bli en fond vägg av det annars blir det lite för mycket och vita väggar runt om.
Sen blir det barbapapa kuddar, tavlor m.m.
Helt efter frökens eget önskemål =)
Till slut är det store herrns rum kvar, Peter.
Där är det inte lätt inte.
Försök övertyga en tonåring att han inte får svarta väggar med gul fond vägg så får ni se...
Idag är ju även en dag att fira här hemma.
Det har gått 8 år sen vi förlovade oss <3
8 oerhört tuffa år men samtidigt underbara <3
Men det betyder även att det har gått 8 år sen utomkvedshavadeskapet.
Usch, ryser när jag tänker på det...
Kärlek <3
Halleluja säger jag bara, det var verkligen på tiden.
Visserligen somnade dom sent igår, Arvid hade spy anfall igår igen.
Det är väldigt lite som han äter som han får behålla, både middagen och kvällsvällingen kom upp.
Provade att ge honom gröt istället efter att han kräkts och det fick han faktiskt behålla.
Före det fick han bada, han var ju tvungen att tvätta sig, så då gick ju Julia upp med sen var det ju full fart.
Huliganer är dom hela högen ;)
Idag är Niclas iväg till Norrköping, han skulle skjutsa mamma och Ronja men han borde vara hemma snart.
Då skulle vi tapetsera klart så jag kan ställa iordning i sovrummet, han skulle tvätta och jag myser med barnen =)
Nästa projekt blir Arvids rum men jag måste måla lister vita där först.
Dom är målade i orange och det blir ju inte så där jätte snyggt till vit tapet med stjärnor på.
Har hittat snygga tavlor till hans rum, 60 tals bilar i starka, glada färger.
Han var själv med i affären och tittade på dom och blev överförtjust!
Så det blir det och sen lite större modell bilar på vägghyllorna.
Nalle Puh är han inte så där jätte impad av så därför åker det ut.
Därefter är det Julia och Elsas rum, dom ska ju dela sen när Elsa blir runt året.
Likadant där, måla lister vita för dom är bruna.
Julia har själv bestämt tapet, rosa med Hello Kitty tryck.
Får bli en fond vägg av det annars blir det lite för mycket och vita väggar runt om.
Sen blir det barbapapa kuddar, tavlor m.m.
Helt efter frökens eget önskemål =)
Till slut är det store herrns rum kvar, Peter.
Där är det inte lätt inte.
Försök övertyga en tonåring att han inte får svarta väggar med gul fond vägg så får ni se...
Idag är ju även en dag att fira här hemma.
Det har gått 8 år sen vi förlovade oss <3
8 oerhört tuffa år men samtidigt underbara <3
Men det betyder även att det har gått 8 år sen utomkvedshavadeskapet.
Usch, ryser när jag tänker på det...
Kärlek <3
När lilla Elsa kom till världen
Jag har ju berättat om när dom andra barnen föddes, och dom som har läst det vet ju att det
inte har varit dom mest positiva upplevelserna.
Nu för första gången kan jag berätta om en förlossning som var underbar och utan någon ångest.
Vi hade redan från början av graviditeten bestämt att det skull bli planerat snitt.
Vi hade tid på vrinnevi sjukhus kl.6:00 morgonen den 22:e december, 1 vecka före BF.
Barnens farmor kom vid 5 tiden och så gav vi oss iväg.
Kommer dit ganska så exakt kl 6 och blir visade till rummet där man får ligga när det är planerat.
Det enda som var lite jobbigt med det var att det var samma rum och samma säng plats som jag hade
när Julia låg på NEO, men dom tankarna släppte ganska snart.
Nu var det ju ett nytt barn som skulle födas och vad var väl oddsen för att samma sak skull hända igen?
Det var jag och 2 st till som hade planerat snitt den dagen och vi var först.
Jag fick lämna prover, ta blodtryck, sätta en infart för dropp och smärtstillande och liknande, ta på mig dom
oerhört snygga sjukhuskläderna och sätta en kateter.
Klockan hade nu närmat sig 7 och det var bara att ligga och vila innan det var dags.
Vid halv 8 kommer dom och hämtar oss och jag blir bort rullad till operation.
Det tog en stund innan narkos läkaren kom så det blev lite väntetid även där.
Till slut så läggs ryggbedövningen och den börjar verka ganska snart.
8:30 börjar operationen, dom hade vinklat en lampa lite fel så jag kunde se hela förloppet i glaset.
Jättehäftigt faktiskt men lite konstigt att veta att det var min mage som dom höll på och grävde i.
8:44 så plockas efter mycket slitande en liten flicka ut som får namnet ELSA Barbro Margaretha.
51 cm lång och 3415 gram tung.
En liten söt flicka som skriker på en gång, det var inte populärt att plockas ut på det där sättet.
Hon var så långt upp i bäckenet så hon hade varit jättesvår att få ut.
9:40 var jag ihopsydd och klar och fick åka tillbaka till BB.
Bedövningen började släppa redan när dom sydde ihop mig så vid lunch ville jag upp och gå.
Men inte då, jag var tvungen att stanna i sängen till eftermiddagen *mutter*
Då till slut fick jag komma upp, duscha och bli av med katetern.
Jag kände ju själv att jag orkade vara uppe och gå och sköta mig själv men sköterskorna var nästan
chockade över att jag var så pigg och orkade så mycket.
Det vanliga var visst att man orkar gå några steg dagen efter OP men det hade ju inte jag tid med.
Dessutom så ville jag ju fira jul hemma och inte på något sjukhus och jag hade ju barn hemma som väntade.
Så dagen efter, den 23:e december så åkte vi hem.
Det har nu gått en månad imorgon och vi mår hur bra som helst.
Snittet var helt läkt efter 2 veckor vilket var en stor skillnad mot Arvids snitt som var läkt först när
han var 7 veckor pga infektionen.
Men den här gången har jag knappt märkt av det, visst första 2 dagarna var värst, och det gör ont att snittas,
men ändå så är det det bästa jag någonsin har gjort.
Det blir planerat snitt nästa gång med, min kropp är inte gjord för barnafödande helt enkelt.
Bäckenet är för litet och dom kommer helt enkelt inte ut.
Och då tänker varken jag eller dom utsätta mig själv eller barnen för något annat.
Det enda tråkiga är ju att det finns en begränsning på hur många barn man kan få, men just nu är jag
nöjd iallafall.
Om några år blir det fler syskon men nu ska jag bara njuta av det jag har, mina underbara barn och min
älskade man <3
inte har varit dom mest positiva upplevelserna.
Nu för första gången kan jag berätta om en förlossning som var underbar och utan någon ångest.
Vi hade redan från början av graviditeten bestämt att det skull bli planerat snitt.
Vi hade tid på vrinnevi sjukhus kl.6:00 morgonen den 22:e december, 1 vecka före BF.
Barnens farmor kom vid 5 tiden och så gav vi oss iväg.
Kommer dit ganska så exakt kl 6 och blir visade till rummet där man får ligga när det är planerat.
Det enda som var lite jobbigt med det var att det var samma rum och samma säng plats som jag hade
när Julia låg på NEO, men dom tankarna släppte ganska snart.
Nu var det ju ett nytt barn som skulle födas och vad var väl oddsen för att samma sak skull hända igen?
Det var jag och 2 st till som hade planerat snitt den dagen och vi var först.
Jag fick lämna prover, ta blodtryck, sätta en infart för dropp och smärtstillande och liknande, ta på mig dom
oerhört snygga sjukhuskläderna och sätta en kateter.
Klockan hade nu närmat sig 7 och det var bara att ligga och vila innan det var dags.
Vid halv 8 kommer dom och hämtar oss och jag blir bort rullad till operation.
Det tog en stund innan narkos läkaren kom så det blev lite väntetid även där.
Till slut så läggs ryggbedövningen och den börjar verka ganska snart.
8:30 börjar operationen, dom hade vinklat en lampa lite fel så jag kunde se hela förloppet i glaset.
Jättehäftigt faktiskt men lite konstigt att veta att det var min mage som dom höll på och grävde i.
8:44 så plockas efter mycket slitande en liten flicka ut som får namnet ELSA Barbro Margaretha.
51 cm lång och 3415 gram tung.
En liten söt flicka som skriker på en gång, det var inte populärt att plockas ut på det där sättet.
Hon var så långt upp i bäckenet så hon hade varit jättesvår att få ut.
9:40 var jag ihopsydd och klar och fick åka tillbaka till BB.
Bedövningen började släppa redan när dom sydde ihop mig så vid lunch ville jag upp och gå.
Men inte då, jag var tvungen att stanna i sängen till eftermiddagen *mutter*
Då till slut fick jag komma upp, duscha och bli av med katetern.
Jag kände ju själv att jag orkade vara uppe och gå och sköta mig själv men sköterskorna var nästan
chockade över att jag var så pigg och orkade så mycket.
Det vanliga var visst att man orkar gå några steg dagen efter OP men det hade ju inte jag tid med.
Dessutom så ville jag ju fira jul hemma och inte på något sjukhus och jag hade ju barn hemma som väntade.
Så dagen efter, den 23:e december så åkte vi hem.
Det har nu gått en månad imorgon och vi mår hur bra som helst.
Snittet var helt läkt efter 2 veckor vilket var en stor skillnad mot Arvids snitt som var läkt först när
han var 7 veckor pga infektionen.
Men den här gången har jag knappt märkt av det, visst första 2 dagarna var värst, och det gör ont att snittas,
men ändå så är det det bästa jag någonsin har gjort.
Det blir planerat snitt nästa gång med, min kropp är inte gjord för barnafödande helt enkelt.
Bäckenet är för litet och dom kommer helt enkelt inte ut.
Och då tänker varken jag eller dom utsätta mig själv eller barnen för något annat.
Det enda tråkiga är ju att det finns en begränsning på hur många barn man kan få, men just nu är jag
nöjd iallafall.
Om några år blir det fler syskon men nu ska jag bara njuta av det jag har, mina underbara barn och min
älskade man <3
Mamma till 3 <3
Lilla Elsa är nu född sen 1 månad tillbaka.
En liten söt sak som är så lik men ändå så olik sina syskon.
Det går verkligen inte att ta miste på att dom är syskon ;)
Julia
Arvid
Elsa
Men samtidigt så är hon mycket mer skrikig, sover inte på nätterna osv.
Dom andra barnen var nöjda bara dom fick vara med, dom sov ordentligt ganska snart.
Ja där fick väl jag för att jag haft "mönsterbarn" innan ;)
Ska försöka ta tag i det här med bloggandet igen.
Om inte annat för min egen skull, för att kunna se tilbaka.
Man glömmer så lätt små detaljer nu förtiden.
Med 3 ungar under 3 år så är det ju ganska fullt upp ändå, lägg sen till bonusbarn med tonårstrots så kan
nu ju tänka er, haha.
En liten söt sak som är så lik men ändå så olik sina syskon.
Det går verkligen inte att ta miste på att dom är syskon ;)
Julia
Arvid
Elsa
Men samtidigt så är hon mycket mer skrikig, sover inte på nätterna osv.
Dom andra barnen var nöjda bara dom fick vara med, dom sov ordentligt ganska snart.
Ja där fick väl jag för att jag haft "mönsterbarn" innan ;)
Ska försöka ta tag i det här med bloggandet igen.
Om inte annat för min egen skull, för att kunna se tilbaka.
Man glömmer så lätt små detaljer nu förtiden.
Med 3 ungar under 3 år så är det ju ganska fullt upp ändå, lägg sen till bonusbarn med tonårstrots så kan
nu ju tänka er, haha.
