5 februari 2012
Har egentligen inget vettigt att skriva men vad gör det?
Jag kan väl bara svamla på som vanligt.
Livet är inget annorlunda än sist.
Barnen bråkar, Elsa sover inte, Arvid sover inte, Julia vill upp tidigt nuförtiden istället för att vara morgontrött.
Ja, så tröttheten är ett ständigt inslag här hemma.
Är det inte det ena så är det det andra.
Och bristen på sömn förstör en människa sakta men säkert.
Arvid fortsätter att vara sjuk.
Eksemen dyker upp med jämna mellanrum.
Allergi attackerna är fler och värre än tidigare.
Dom slår ut honom helt.
Han kräks av inhalatorn och utan den så det spelar ingen roll vad man gör.
Det ständiga kräkandet resulterar i att jag helt enkelt struntar i kläder när vi ska vara hemma på dagarna och ett ständigt tvättande av sängkläder.
Det går minst ett ombyte per kväll.
Så fruktansvärt underbart.
Ska be om att bli inlagd i Norrköping så får dom fortsätta utredningarna och släppa ut oss först när dom hittat en lösning.
Hur mycket ska en människa egentligen orka med?
Min största skräck är att han ska ha den där sjukdomen dom har börjat prata om.
Skulle han få den diagnosen så innebär det att han inte kommer att uppleva sin 20 årsdag...
Nej nu slutar jag här innan det blir för mycket tankar i mitt lilla huvud...
Hjärtat några veckor gammal <3
Jag kan väl bara svamla på som vanligt.
Livet är inget annorlunda än sist.
Barnen bråkar, Elsa sover inte, Arvid sover inte, Julia vill upp tidigt nuförtiden istället för att vara morgontrött.
Ja, så tröttheten är ett ständigt inslag här hemma.
Är det inte det ena så är det det andra.
Och bristen på sömn förstör en människa sakta men säkert.
Arvid fortsätter att vara sjuk.
Eksemen dyker upp med jämna mellanrum.
Allergi attackerna är fler och värre än tidigare.
Dom slår ut honom helt.
Han kräks av inhalatorn och utan den så det spelar ingen roll vad man gör.
Det ständiga kräkandet resulterar i att jag helt enkelt struntar i kläder när vi ska vara hemma på dagarna och ett ständigt tvättande av sängkläder.
Det går minst ett ombyte per kväll.
Så fruktansvärt underbart.
Ska be om att bli inlagd i Norrköping så får dom fortsätta utredningarna och släppa ut oss först när dom hittat en lösning.
Hur mycket ska en människa egentligen orka med?
Min största skräck är att han ska ha den där sjukdomen dom har börjat prata om.
Skulle han få den diagnosen så innebär det att han inte kommer att uppleva sin 20 årsdag...
Nej nu slutar jag här innan det blir för mycket tankar i mitt lilla huvud...
Hjärtat några veckor gammal <3
Kommentarer
Trackback
