Livet har sin gång

och fastän man inte trodde det först så fortsätter dagarna och livet att rulla på.

Jag ska tillbaka till "jobbet" på tisdag efter en sjuk vecka med min onda onda kropp =/

Barnen fortsätter att leva runt, vissa mer och andra mindre ;)

Arvid ser numera ut som en prickig korv, precis FULL av svinkoppor är han.

Tyvärr så får han ingen antibiotika än för läkaren har tagit en odling på det för att se exakt vilken sorts svinkoppor han har och om han är resistent mot antibiotikan han fick förra gången han hade svinkoppor, för ca 4 veckor sedan.

Så fram tills dess får han se ut som en prickig korv och skiten får fortsätta sprida sig...

Imorgon fyller min älskling år <3

42 år ung blir han ;)

Så det blir lite fika och grejer här hemma =)

På onsdag är det dags för läkarbesök i Norrköping angående bebisens födelse.

Jag har redan sagt ifrån om vaginal förlossning och hon som hjälpte mig att få ut Arvid höll med om redan då att det inte är aktuellt för mig att ge mig på något sådant igen.

Så kejsarsnittet ska planeras och med lite tur så kanske man får ett datum med?

Skulle ju vara häftigt att kunna skriva upp i almenackan att just DET datumet så föds våran tredje gemensamma skatt <3

nu blir det mys med barnen <3


En prickig korv <3

Längesedan

Men alldeles för mycket har hänt för att jag ska ha orkat skriva någonting.

Proverna för Arvids allergier är nu färdiga, fisk/ägg/mjölk/kyckling/hundar/katter/fåglar blev resultatet...

*suck*

Men vad ska man göra?

Bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen...

Har gjort 2 ultraljud, det ena var för tidigt för att kunna mäta det som mätas skulle så det blev ombokning på det ;)

Andra gången så var det tillräckligt gammalt men bebisen var lika envis som sina syskon, ville inte lägga sig rätt först men efter lite hoppande upp och ner på britsen så gick det till slut ;)

Men det är 1 bebis därinne och den verkar må bra iallafall, 29 december beräknas lilla älsklingen att komma ut <3

I torsdags så begravde vi min älskade mormor...

Hon försvann allldeles för tidigt, bara 63 år gammal.

Hon hade varit sjuk en längre tid men iallafall inte dödshotande.

Sen fick hon beskedet om att hon hade fått blodcancer, leukemi och bara ca 3 veckor efter beskedet så tog hon sina sista andetag...

Kan inte beskriva hur orättvist det känns, hur mycket hon är saknad.

Hon blev så glad över att vi skulle ha ett barn till och hon gladde sig åt att få veta hur det gick på ultraljudet, hur många det var osv, men hon hann aldrig få veta...

Det var bara 2 dagar kvar till ultraljudet när hon gick bort...

Jag hoppas iallafall att du har det bra nu mormor och att du är med gammelmormor och gammelmorfar <3


UPDATE

Glömde ju att tillägga att min lilla älsklings Arvid numera är 7 månader och både kryper, sitter och ställer sig upp själv mot grejer, igår lyckades han till och med ta ett steg med stöd av soffan =)

RSS 2.0