V.35+6

Med andra ord så går jag in i v.37 imorgon <3

Ska till BM kl.8.00 imorgon bitti så då ska hon få beställa tid för kollen inför igångsättning =)

Spännande, spännande =)

När vi varit där så ska vi till dunderbacken en sväng och lämna av en barnvagn.

Sen vidare till Viberga och fika lite med Sandra =)

Blir nog nått riktigt fettigt och sliskigt ;)

Har ju aldrig direkt brytt mig om sånt där med vad jag äter när jag är gravid.

Jovisst jag äter ju inte sånt som är skadligt för barnet men när det kommer till godis och sånt där så äter jag vad jag vill, när jag vill =)

Däremot inte i kolossala mängder inte och det verkar ju ha fungerat =)

Med Julia gick jag upp 8 kilo som var borta inom en vecka efter att hon var född.

Den här gången tippar jag på att vågen stannar på ca 10 - 12 kilo, då jag hade gått upp 8 kilo när jag var hos BM sist.

Men men vem vill sitta och läsa om min vikt?

Inte jag iallafall, haha ;)

Annars då?

Jo bebis mår bra, Julia är en liten huligan unge som aldrig är still eller tyst ;)

Peter är trotsig tonåring och gubben, ja han är som han är ;)

Men det visste jag ju från början, haha

9 dagar sen jag slutade med ciggaretterna förresten, bättre sent än aldrig? ;)

Men jag säger som sist, jag kommer aldrig att påstå att jag aldrig mer kommer att röka, för det kommer jag med största sannolikhet, men den dagen den sorgen.

Då blir jag iallfall inte besviken på mig själv eftersom jag aldrig har lovat något.

Och det är lika bra det, för man ska aldrig säga aldrig =)



Julia, storkunsumenten av kött =)



Vecka 35+5



Vecka 35+5 och Julias oerhört snygga mästerverk på sin mammas mage ;)



Frukost dags och ungen snor mitt thé ;)

Det närmar sig....

Redan vecka 35...

Uj uj uj vad tiden har rusat iväg!

Det var ju igår som vi fick veta att vi skulle bli en till känns det som...

Det som har varit annorlunda den här gången är att man har haft mer ork men ändå inte..

hmmm hur ska man förklara?

Förra gången hade jag ingen annan än mig själv att tänka på så man hade liksom tid

att ha mer ont och vara mer trött än vad man egentligen var.

Men den här gången så är man mer trött och har mer ont men har inte haft tid

till det så man fortsätter av ren viljekraft.

Hmmm lät jätteskumt det där men det är så det är, har inget bättre sätt att förklara det på...

Har börjat inse mer och mer för varje dag som går att Julia faktiskt inte är som andra barn.

Och kommer aldrig heller att vara det.

Fastän jag har vetat det sen hon var en vecka gammal och

fick diagnosen så känns det ändå lite som en chock.

Ingen annan kan se det och hela tiden så möts jag av skeptiska blickar som undrar - ljuger hon?

Men varför skulle jag det?

Bara för att hennes skador inte går att se med blotta ögat så betyder det inte att dom inte finns.

Dom finns och är så verkliga för oss.

Det är egentligen bara småsaker som hon gör just nu men min oro är att dom ska bli värre i framtiden...

Och konstigt vore det ju annars.

Det är ju knappast troligt att man föds med 2 hjärnskador och klarar sig undan från dom helt?

Nej, så fungerar inte livet....

Neee nu ska jag nog sluta här innan jag blir allt för sentimental ;)

Natt natt på er <3

Nykläckt


Lilla älskade hjärtat <3

RSS 2.0