Ensam
Ja det kan man säga att jag känner mig.
Känner mig övergiven och utstött och tårarna rinner, vilket inte är vanligt för att vara jag.
Jag gråter bara vid enstaka tillfällen, sist jag grät så här mycket var när Julia fick diagnosen för 1 1/2 år sedan...
Var hos barnmorskan i tisdags och vi bestämde då att det skulle bli sista besöket, istället så fick jag en tid i norrköping den 11 november, alltså torsdag nästa vecka =)
Då ska vi göra ultraljud och grejer och se om det är möjligt att sätta igång förlossningen då =)
*hoppas, hoppas*
Hoppas av hela mitt hjärta och hela min själ att den här gången ska gå bra, annars så blir det tyvärr inga fler barn för mig...
Ångesten i den här graviditeten har varit så stark och det är ofta jag undrat varför jag gett mig in på det här.
Men så tänker jag på vad jag får för det, en underbar liten bebis, ett lillasyskon åt Julia som jag vet att hon kommer att vara världens bästa storasyster till =)
Nu ska jag försöka torka mina tårar och istället sitta och vänta på att det blir torsdag ;)
Känner mig övergiven och utstött och tårarna rinner, vilket inte är vanligt för att vara jag.
Jag gråter bara vid enstaka tillfällen, sist jag grät så här mycket var när Julia fick diagnosen för 1 1/2 år sedan...
Var hos barnmorskan i tisdags och vi bestämde då att det skulle bli sista besöket, istället så fick jag en tid i norrköping den 11 november, alltså torsdag nästa vecka =)
Då ska vi göra ultraljud och grejer och se om det är möjligt att sätta igång förlossningen då =)
*hoppas, hoppas*
Hoppas av hela mitt hjärta och hela min själ att den här gången ska gå bra, annars så blir det tyvärr inga fler barn för mig...
Ångesten i den här graviditeten har varit så stark och det är ofta jag undrat varför jag gett mig in på det här.
Men så tänker jag på vad jag får för det, en underbar liten bebis, ett lillasyskon åt Julia som jag vet att hon kommer att vara världens bästa storasyster till =)
Nu ska jag försöka torka mina tårar och istället sitta och vänta på att det blir torsdag ;)
