5 februari 2012
Har egentligen inget vettigt att skriva men vad gör det?
Jag kan väl bara svamla på som vanligt.
Livet är inget annorlunda än sist.
Barnen bråkar, Elsa sover inte, Arvid sover inte, Julia vill upp tidigt nuförtiden istället för att vara morgontrött.
Ja, så tröttheten är ett ständigt inslag här hemma.
Är det inte det ena så är det det andra.
Och bristen på sömn förstör en människa sakta men säkert.
Arvid fortsätter att vara sjuk.
Eksemen dyker upp med jämna mellanrum.
Allergi attackerna är fler och värre än tidigare.
Dom slår ut honom helt.
Han kräks av inhalatorn och utan den så det spelar ingen roll vad man gör.
Det ständiga kräkandet resulterar i att jag helt enkelt struntar i kläder när vi ska vara hemma på dagarna och ett ständigt tvättande av sängkläder.
Det går minst ett ombyte per kväll.
Så fruktansvärt underbart.
Ska be om att bli inlagd i Norrköping så får dom fortsätta utredningarna och släppa ut oss först när dom hittat en lösning.
Hur mycket ska en människa egentligen orka med?
Min största skräck är att han ska ha den där sjukdomen dom har börjat prata om.
Skulle han få den diagnosen så innebär det att han inte kommer att uppleva sin 20 årsdag...
Nej nu slutar jag här innan det blir för mycket tankar i mitt lilla huvud...
Hjärtat några veckor gammal <3
Jag kan väl bara svamla på som vanligt.
Livet är inget annorlunda än sist.
Barnen bråkar, Elsa sover inte, Arvid sover inte, Julia vill upp tidigt nuförtiden istället för att vara morgontrött.
Ja, så tröttheten är ett ständigt inslag här hemma.
Är det inte det ena så är det det andra.
Och bristen på sömn förstör en människa sakta men säkert.
Arvid fortsätter att vara sjuk.
Eksemen dyker upp med jämna mellanrum.
Allergi attackerna är fler och värre än tidigare.
Dom slår ut honom helt.
Han kräks av inhalatorn och utan den så det spelar ingen roll vad man gör.
Det ständiga kräkandet resulterar i att jag helt enkelt struntar i kläder när vi ska vara hemma på dagarna och ett ständigt tvättande av sängkläder.
Det går minst ett ombyte per kväll.
Så fruktansvärt underbart.
Ska be om att bli inlagd i Norrköping så får dom fortsätta utredningarna och släppa ut oss först när dom hittat en lösning.
Hur mycket ska en människa egentligen orka med?
Min största skräck är att han ska ha den där sjukdomen dom har börjat prata om.
Skulle han få den diagnosen så innebär det att han inte kommer att uppleva sin 20 årsdag...
Nej nu slutar jag här innan det blir för mycket tankar i mitt lilla huvud...
Hjärtat några veckor gammal <3
24 januari 2012
Börjar dagen med att vakna och inser att alla barnen hade sovit natten igenom och att klockan faktiskt nästan var 10!
Halleluja säger jag bara, det var verkligen på tiden.
Visserligen somnade dom sent igår, Arvid hade spy anfall igår igen.
Det är väldigt lite som han äter som han får behålla, både middagen och kvällsvällingen kom upp.
Provade att ge honom gröt istället efter att han kräkts och det fick han faktiskt behålla.
Före det fick han bada, han var ju tvungen att tvätta sig, så då gick ju Julia upp med sen var det ju full fart.
Huliganer är dom hela högen ;)
Idag är Niclas iväg till Norrköping, han skulle skjutsa mamma och Ronja men han borde vara hemma snart.
Då skulle vi tapetsera klart så jag kan ställa iordning i sovrummet, han skulle tvätta och jag myser med barnen =)
Nästa projekt blir Arvids rum men jag måste måla lister vita där först.
Dom är målade i orange och det blir ju inte så där jätte snyggt till vit tapet med stjärnor på.
Har hittat snygga tavlor till hans rum, 60 tals bilar i starka, glada färger.
Han var själv med i affären och tittade på dom och blev överförtjust!
Så det blir det och sen lite större modell bilar på vägghyllorna.
Nalle Puh är han inte så där jätte impad av så därför åker det ut.
Därefter är det Julia och Elsas rum, dom ska ju dela sen när Elsa blir runt året.
Likadant där, måla lister vita för dom är bruna.
Julia har själv bestämt tapet, rosa med Hello Kitty tryck.
Får bli en fond vägg av det annars blir det lite för mycket och vita väggar runt om.
Sen blir det barbapapa kuddar, tavlor m.m.
Helt efter frökens eget önskemål =)
Till slut är det store herrns rum kvar, Peter.
Där är det inte lätt inte.
Försök övertyga en tonåring att han inte får svarta väggar med gul fond vägg så får ni se...
Idag är ju även en dag att fira här hemma.
Det har gått 8 år sen vi förlovade oss <3
8 oerhört tuffa år men samtidigt underbara <3
Men det betyder även att det har gått 8 år sen utomkvedshavadeskapet.
Usch, ryser när jag tänker på det...
Kärlek <3
Halleluja säger jag bara, det var verkligen på tiden.
Visserligen somnade dom sent igår, Arvid hade spy anfall igår igen.
Det är väldigt lite som han äter som han får behålla, både middagen och kvällsvällingen kom upp.
Provade att ge honom gröt istället efter att han kräkts och det fick han faktiskt behålla.
Före det fick han bada, han var ju tvungen att tvätta sig, så då gick ju Julia upp med sen var det ju full fart.
Huliganer är dom hela högen ;)
Idag är Niclas iväg till Norrköping, han skulle skjutsa mamma och Ronja men han borde vara hemma snart.
Då skulle vi tapetsera klart så jag kan ställa iordning i sovrummet, han skulle tvätta och jag myser med barnen =)
Nästa projekt blir Arvids rum men jag måste måla lister vita där först.
Dom är målade i orange och det blir ju inte så där jätte snyggt till vit tapet med stjärnor på.
Har hittat snygga tavlor till hans rum, 60 tals bilar i starka, glada färger.
Han var själv med i affären och tittade på dom och blev överförtjust!
Så det blir det och sen lite större modell bilar på vägghyllorna.
Nalle Puh är han inte så där jätte impad av så därför åker det ut.
Därefter är det Julia och Elsas rum, dom ska ju dela sen när Elsa blir runt året.
Likadant där, måla lister vita för dom är bruna.
Julia har själv bestämt tapet, rosa med Hello Kitty tryck.
Får bli en fond vägg av det annars blir det lite för mycket och vita väggar runt om.
Sen blir det barbapapa kuddar, tavlor m.m.
Helt efter frökens eget önskemål =)
Till slut är det store herrns rum kvar, Peter.
Där är det inte lätt inte.
Försök övertyga en tonåring att han inte får svarta väggar med gul fond vägg så får ni se...
Idag är ju även en dag att fira här hemma.
Det har gått 8 år sen vi förlovade oss <3
8 oerhört tuffa år men samtidigt underbara <3
Men det betyder även att det har gått 8 år sen utomkvedshavadeskapet.
Usch, ryser när jag tänker på det...
Kärlek <3
När lilla Elsa kom till världen
Jag har ju berättat om när dom andra barnen föddes, och dom som har läst det vet ju att det
inte har varit dom mest positiva upplevelserna.
Nu för första gången kan jag berätta om en förlossning som var underbar och utan någon ångest.
Vi hade redan från början av graviditeten bestämt att det skull bli planerat snitt.
Vi hade tid på vrinnevi sjukhus kl.6:00 morgonen den 22:e december, 1 vecka före BF.
Barnens farmor kom vid 5 tiden och så gav vi oss iväg.
Kommer dit ganska så exakt kl 6 och blir visade till rummet där man får ligga när det är planerat.
Det enda som var lite jobbigt med det var att det var samma rum och samma säng plats som jag hade
när Julia låg på NEO, men dom tankarna släppte ganska snart.
Nu var det ju ett nytt barn som skulle födas och vad var väl oddsen för att samma sak skull hända igen?
Det var jag och 2 st till som hade planerat snitt den dagen och vi var först.
Jag fick lämna prover, ta blodtryck, sätta en infart för dropp och smärtstillande och liknande, ta på mig dom
oerhört snygga sjukhuskläderna och sätta en kateter.
Klockan hade nu närmat sig 7 och det var bara att ligga och vila innan det var dags.
Vid halv 8 kommer dom och hämtar oss och jag blir bort rullad till operation.
Det tog en stund innan narkos läkaren kom så det blev lite väntetid även där.
Till slut så läggs ryggbedövningen och den börjar verka ganska snart.
8:30 börjar operationen, dom hade vinklat en lampa lite fel så jag kunde se hela förloppet i glaset.
Jättehäftigt faktiskt men lite konstigt att veta att det var min mage som dom höll på och grävde i.
8:44 så plockas efter mycket slitande en liten flicka ut som får namnet ELSA Barbro Margaretha.
51 cm lång och 3415 gram tung.
En liten söt flicka som skriker på en gång, det var inte populärt att plockas ut på det där sättet.
Hon var så långt upp i bäckenet så hon hade varit jättesvår att få ut.
9:40 var jag ihopsydd och klar och fick åka tillbaka till BB.
Bedövningen började släppa redan när dom sydde ihop mig så vid lunch ville jag upp och gå.
Men inte då, jag var tvungen att stanna i sängen till eftermiddagen *mutter*
Då till slut fick jag komma upp, duscha och bli av med katetern.
Jag kände ju själv att jag orkade vara uppe och gå och sköta mig själv men sköterskorna var nästan
chockade över att jag var så pigg och orkade så mycket.
Det vanliga var visst att man orkar gå några steg dagen efter OP men det hade ju inte jag tid med.
Dessutom så ville jag ju fira jul hemma och inte på något sjukhus och jag hade ju barn hemma som väntade.
Så dagen efter, den 23:e december så åkte vi hem.
Det har nu gått en månad imorgon och vi mår hur bra som helst.
Snittet var helt läkt efter 2 veckor vilket var en stor skillnad mot Arvids snitt som var läkt först när
han var 7 veckor pga infektionen.
Men den här gången har jag knappt märkt av det, visst första 2 dagarna var värst, och det gör ont att snittas,
men ändå så är det det bästa jag någonsin har gjort.
Det blir planerat snitt nästa gång med, min kropp är inte gjord för barnafödande helt enkelt.
Bäckenet är för litet och dom kommer helt enkelt inte ut.
Och då tänker varken jag eller dom utsätta mig själv eller barnen för något annat.
Det enda tråkiga är ju att det finns en begränsning på hur många barn man kan få, men just nu är jag
nöjd iallafall.
Om några år blir det fler syskon men nu ska jag bara njuta av det jag har, mina underbara barn och min
älskade man <3
inte har varit dom mest positiva upplevelserna.
Nu för första gången kan jag berätta om en förlossning som var underbar och utan någon ångest.
Vi hade redan från början av graviditeten bestämt att det skull bli planerat snitt.
Vi hade tid på vrinnevi sjukhus kl.6:00 morgonen den 22:e december, 1 vecka före BF.
Barnens farmor kom vid 5 tiden och så gav vi oss iväg.
Kommer dit ganska så exakt kl 6 och blir visade till rummet där man får ligga när det är planerat.
Det enda som var lite jobbigt med det var att det var samma rum och samma säng plats som jag hade
när Julia låg på NEO, men dom tankarna släppte ganska snart.
Nu var det ju ett nytt barn som skulle födas och vad var väl oddsen för att samma sak skull hända igen?
Det var jag och 2 st till som hade planerat snitt den dagen och vi var först.
Jag fick lämna prover, ta blodtryck, sätta en infart för dropp och smärtstillande och liknande, ta på mig dom
oerhört snygga sjukhuskläderna och sätta en kateter.
Klockan hade nu närmat sig 7 och det var bara att ligga och vila innan det var dags.
Vid halv 8 kommer dom och hämtar oss och jag blir bort rullad till operation.
Det tog en stund innan narkos läkaren kom så det blev lite väntetid även där.
Till slut så läggs ryggbedövningen och den börjar verka ganska snart.
8:30 börjar operationen, dom hade vinklat en lampa lite fel så jag kunde se hela förloppet i glaset.
Jättehäftigt faktiskt men lite konstigt att veta att det var min mage som dom höll på och grävde i.
8:44 så plockas efter mycket slitande en liten flicka ut som får namnet ELSA Barbro Margaretha.
51 cm lång och 3415 gram tung.
En liten söt flicka som skriker på en gång, det var inte populärt att plockas ut på det där sättet.
Hon var så långt upp i bäckenet så hon hade varit jättesvår att få ut.
9:40 var jag ihopsydd och klar och fick åka tillbaka till BB.
Bedövningen började släppa redan när dom sydde ihop mig så vid lunch ville jag upp och gå.
Men inte då, jag var tvungen att stanna i sängen till eftermiddagen *mutter*
Då till slut fick jag komma upp, duscha och bli av med katetern.
Jag kände ju själv att jag orkade vara uppe och gå och sköta mig själv men sköterskorna var nästan
chockade över att jag var så pigg och orkade så mycket.
Det vanliga var visst att man orkar gå några steg dagen efter OP men det hade ju inte jag tid med.
Dessutom så ville jag ju fira jul hemma och inte på något sjukhus och jag hade ju barn hemma som väntade.
Så dagen efter, den 23:e december så åkte vi hem.
Det har nu gått en månad imorgon och vi mår hur bra som helst.
Snittet var helt läkt efter 2 veckor vilket var en stor skillnad mot Arvids snitt som var läkt först när
han var 7 veckor pga infektionen.
Men den här gången har jag knappt märkt av det, visst första 2 dagarna var värst, och det gör ont att snittas,
men ändå så är det det bästa jag någonsin har gjort.
Det blir planerat snitt nästa gång med, min kropp är inte gjord för barnafödande helt enkelt.
Bäckenet är för litet och dom kommer helt enkelt inte ut.
Och då tänker varken jag eller dom utsätta mig själv eller barnen för något annat.
Det enda tråkiga är ju att det finns en begränsning på hur många barn man kan få, men just nu är jag
nöjd iallafall.
Om några år blir det fler syskon men nu ska jag bara njuta av det jag har, mina underbara barn och min
älskade man <3
Mamma till 3 <3
Lilla Elsa är nu född sen 1 månad tillbaka.
En liten söt sak som är så lik men ändå så olik sina syskon.
Det går verkligen inte att ta miste på att dom är syskon ;)
Julia
Arvid
Elsa
Men samtidigt så är hon mycket mer skrikig, sover inte på nätterna osv.
Dom andra barnen var nöjda bara dom fick vara med, dom sov ordentligt ganska snart.
Ja där fick väl jag för att jag haft "mönsterbarn" innan ;)
Ska försöka ta tag i det här med bloggandet igen.
Om inte annat för min egen skull, för att kunna se tilbaka.
Man glömmer så lätt små detaljer nu förtiden.
Med 3 ungar under 3 år så är det ju ganska fullt upp ändå, lägg sen till bonusbarn med tonårstrots så kan
nu ju tänka er, haha.
En liten söt sak som är så lik men ändå så olik sina syskon.
Det går verkligen inte att ta miste på att dom är syskon ;)
Julia
Arvid
Elsa
Men samtidigt så är hon mycket mer skrikig, sover inte på nätterna osv.
Dom andra barnen var nöjda bara dom fick vara med, dom sov ordentligt ganska snart.
Ja där fick väl jag för att jag haft "mönsterbarn" innan ;)
Ska försöka ta tag i det här med bloggandet igen.
Om inte annat för min egen skull, för att kunna se tilbaka.
Man glömmer så lätt små detaljer nu förtiden.
Med 3 ungar under 3 år så är det ju ganska fullt upp ändå, lägg sen till bonusbarn med tonårstrots så kan
nu ju tänka er, haha.
Genus?
Ja det är något man får höra mycket om när man har småbarn.
Dom klassiska kommentarerna, "Vilken söt flicka" eller "vilken tuff pojke"
om man nu har valt att klä dom i det klassiska rosa till flickor och blått till pojkar.
Eller om man kör genus tänk så blir det skeptiska blickar om du har rosa på din pojke eller
ett "ohhh pappas flicka" om du har blått på din flicka.
I vår familj så är vi ju födda i helt olika generationer, Níclas på 60 talet och jag själv på 80 talet
vilket gör att våran syn på det här skiljer sig åt.
Han fick ju sina första barn när det var en självklarhet att du kunde
se på färger, plagg och frisyrer vilket kön som barnet hade.
Jag föder våra gemensamma när den här debatten är som störst.
Min åsikt kring det hela är helt enkelt att barnen ska väl få vara sig själva?
Jag klär inte barnen efter deras kön utan efter vad jag tycker att dom passar i.
Och visst, Julia har mest rosa och Arvid har mest blått, det kan jag inte förneka,
men själva grejen är ju att det är det som jag själv tycker är fint
men kommer något av barnen och ber om något annat så får dom ju det.
Mycket av genus tänket har blivit så överdrivet, man strävar efter att det ska vara jämnlikt osv men
i själva verket så blir det tvärtom om, bara det att färgerna och synen på barnen byter plats,
blått och bilar på flickor, rosa och prinsessor på pojkar.
Men var inte tanken från början att dom där gränserna inte skulle finnas?
Att alla skulle kunna ha det som dom själva ville?
Det blev mer uppenbart för mig när jag gjorde könsultra häromdagen, inte för att kunna "planera" efter
färg utan för att det var en rolig grej.
Jag, Niclas och några till vet vad det är men det betyder inte att jag bara tar fram det rosa eller det blå,
utan dom plagg som jag har som jag tycker om och som jag vet att barnen passar i.
Som sagt så har jag ju dom klassiska färgerna på barnen för det mesta
så visst kan man se om det är en pojke eller en flicka
men jag tycker ju inte att det är färgerna som har så stor betydelse i det hela
utan själva fostran i sig.
Det finns inga gränser här hemma vilket barn som leker med vad, alla har samma regler,
pojkarna får inte slåss och härja bara för att dom är pojkar
och flickorna måste inte sitta still och vara prydnads saker
bara för att dom är flickor och inte heller tvärtom.
Är det inte så det ska vara? Eller är det färgerna som har allra störst betydelse?
En Julia
En Arvid
Och ett lillasyskon <3
Dom klassiska kommentarerna, "Vilken söt flicka" eller "vilken tuff pojke"
om man nu har valt att klä dom i det klassiska rosa till flickor och blått till pojkar.
Eller om man kör genus tänk så blir det skeptiska blickar om du har rosa på din pojke eller
ett "ohhh pappas flicka" om du har blått på din flicka.
I vår familj så är vi ju födda i helt olika generationer, Níclas på 60 talet och jag själv på 80 talet
vilket gör att våran syn på det här skiljer sig åt.
Han fick ju sina första barn när det var en självklarhet att du kunde
se på färger, plagg och frisyrer vilket kön som barnet hade.
Jag föder våra gemensamma när den här debatten är som störst.
Min åsikt kring det hela är helt enkelt att barnen ska väl få vara sig själva?
Jag klär inte barnen efter deras kön utan efter vad jag tycker att dom passar i.
Och visst, Julia har mest rosa och Arvid har mest blått, det kan jag inte förneka,
men själva grejen är ju att det är det som jag själv tycker är fint
men kommer något av barnen och ber om något annat så får dom ju det.
Mycket av genus tänket har blivit så överdrivet, man strävar efter att det ska vara jämnlikt osv men
i själva verket så blir det tvärtom om, bara det att färgerna och synen på barnen byter plats,
blått och bilar på flickor, rosa och prinsessor på pojkar.
Men var inte tanken från början att dom där gränserna inte skulle finnas?
Att alla skulle kunna ha det som dom själva ville?
Det blev mer uppenbart för mig när jag gjorde könsultra häromdagen, inte för att kunna "planera" efter
färg utan för att det var en rolig grej.
Jag, Niclas och några till vet vad det är men det betyder inte att jag bara tar fram det rosa eller det blå,
utan dom plagg som jag har som jag tycker om och som jag vet att barnen passar i.
Som sagt så har jag ju dom klassiska färgerna på barnen för det mesta
så visst kan man se om det är en pojke eller en flicka
men jag tycker ju inte att det är färgerna som har så stor betydelse i det hela
utan själva fostran i sig.
Det finns inga gränser här hemma vilket barn som leker med vad, alla har samma regler,
pojkarna får inte slåss och härja bara för att dom är pojkar
och flickorna måste inte sitta still och vara prydnads saker
bara för att dom är flickor och inte heller tvärtom.
Är det inte så det ska vara? Eller är det färgerna som har allra störst betydelse?
En Julia
En Arvid
Och ett lillasyskon <3
Livet har sin gång
och fastän man inte trodde det först så fortsätter dagarna och livet att rulla på.
Jag ska tillbaka till "jobbet" på tisdag efter en sjuk vecka med min onda onda kropp =/
Barnen fortsätter att leva runt, vissa mer och andra mindre ;)
Arvid ser numera ut som en prickig korv, precis FULL av svinkoppor är han.
Tyvärr så får han ingen antibiotika än för läkaren har tagit en odling på det för att se exakt vilken sorts svinkoppor han har och om han är resistent mot antibiotikan han fick förra gången han hade svinkoppor, för ca 4 veckor sedan.
Så fram tills dess får han se ut som en prickig korv och skiten får fortsätta sprida sig...
Imorgon fyller min älskling år <3
42 år ung blir han ;)
Så det blir lite fika och grejer här hemma =)
På onsdag är det dags för läkarbesök i Norrköping angående bebisens födelse.
Jag har redan sagt ifrån om vaginal förlossning och hon som hjälpte mig att få ut Arvid höll med om redan då att det inte är aktuellt för mig att ge mig på något sådant igen.
Så kejsarsnittet ska planeras och med lite tur så kanske man får ett datum med?
Skulle ju vara häftigt att kunna skriva upp i almenackan att just DET datumet så föds våran tredje gemensamma skatt <3
nu blir det mys med barnen <3
En prickig korv <3
Jag ska tillbaka till "jobbet" på tisdag efter en sjuk vecka med min onda onda kropp =/
Barnen fortsätter att leva runt, vissa mer och andra mindre ;)
Arvid ser numera ut som en prickig korv, precis FULL av svinkoppor är han.
Tyvärr så får han ingen antibiotika än för läkaren har tagit en odling på det för att se exakt vilken sorts svinkoppor han har och om han är resistent mot antibiotikan han fick förra gången han hade svinkoppor, för ca 4 veckor sedan.
Så fram tills dess får han se ut som en prickig korv och skiten får fortsätta sprida sig...
Imorgon fyller min älskling år <3
42 år ung blir han ;)
Så det blir lite fika och grejer här hemma =)
På onsdag är det dags för läkarbesök i Norrköping angående bebisens födelse.
Jag har redan sagt ifrån om vaginal förlossning och hon som hjälpte mig att få ut Arvid höll med om redan då att det inte är aktuellt för mig att ge mig på något sådant igen.
Så kejsarsnittet ska planeras och med lite tur så kanske man får ett datum med?
Skulle ju vara häftigt att kunna skriva upp i almenackan att just DET datumet så föds våran tredje gemensamma skatt <3
nu blir det mys med barnen <3
En prickig korv <3
Längesedan
Men alldeles för mycket har hänt för att jag ska ha orkat skriva någonting.
Proverna för Arvids allergier är nu färdiga, fisk/ägg/mjölk/kyckling/hundar/katter/fåglar blev resultatet...
*suck*
Men vad ska man göra?
Bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen...
Har gjort 2 ultraljud, det ena var för tidigt för att kunna mäta det som mätas skulle så det blev ombokning på det ;)
Andra gången så var det tillräckligt gammalt men bebisen var lika envis som sina syskon, ville inte lägga sig rätt först men efter lite hoppande upp och ner på britsen så gick det till slut ;)
Men det är 1 bebis därinne och den verkar må bra iallafall, 29 december beräknas lilla älsklingen att komma ut <3
I torsdags så begravde vi min älskade mormor...
Hon försvann allldeles för tidigt, bara 63 år gammal.
Hon hade varit sjuk en längre tid men iallafall inte dödshotande.
Sen fick hon beskedet om att hon hade fått blodcancer, leukemi och bara ca 3 veckor efter beskedet så tog hon sina sista andetag...
Kan inte beskriva hur orättvist det känns, hur mycket hon är saknad.
Hon blev så glad över att vi skulle ha ett barn till och hon gladde sig åt att få veta hur det gick på ultraljudet, hur många det var osv, men hon hann aldrig få veta...
Det var bara 2 dagar kvar till ultraljudet när hon gick bort...
Jag hoppas iallafall att du har det bra nu mormor och att du är med gammelmormor och gammelmorfar <3
UPDATE
Glömde ju att tillägga att min lilla älsklings Arvid numera är 7 månader och både kryper, sitter och ställer sig upp själv mot grejer, igår lyckades han till och med ta ett steg med stöd av soffan =)
Proverna för Arvids allergier är nu färdiga, fisk/ägg/mjölk/kyckling/hundar/katter/fåglar blev resultatet...
*suck*
Men vad ska man göra?
Bara att bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen...
Har gjort 2 ultraljud, det ena var för tidigt för att kunna mäta det som mätas skulle så det blev ombokning på det ;)
Andra gången så var det tillräckligt gammalt men bebisen var lika envis som sina syskon, ville inte lägga sig rätt först men efter lite hoppande upp och ner på britsen så gick det till slut ;)
Men det är 1 bebis därinne och den verkar må bra iallafall, 29 december beräknas lilla älsklingen att komma ut <3
I torsdags så begravde vi min älskade mormor...
Hon försvann allldeles för tidigt, bara 63 år gammal.
Hon hade varit sjuk en längre tid men iallafall inte dödshotande.
Sen fick hon beskedet om att hon hade fått blodcancer, leukemi och bara ca 3 veckor efter beskedet så tog hon sina sista andetag...
Kan inte beskriva hur orättvist det känns, hur mycket hon är saknad.
Hon blev så glad över att vi skulle ha ett barn till och hon gladde sig åt att få veta hur det gick på ultraljudet, hur många det var osv, men hon hann aldrig få veta...
Det var bara 2 dagar kvar till ultraljudet när hon gick bort...
Jag hoppas iallafall att du har det bra nu mormor och att du är med gammelmormor och gammelmorfar <3
UPDATE
Glömde ju att tillägga att min lilla älsklings Arvid numera är 7 månader och både kryper, sitter och ställer sig upp själv mot grejer, igår lyckades han till och med ta ett steg med stöd av soffan =)
BVC besök
Jajjemen idag var det dags för vägning och mätning + spruta för Arvid.
Brukar vara en stolt mamma som går därifrån men inte idag.
Måtten skippar vi den här gången tycker jag för dom var inga roliga ändå.
Summan av hela besöket är att Arvid har ny diet.
Han utreds för mjölk/ägg/fisk allergi och vi ska tillbaka om ca 2 veckor för ny koll.
Så nu får han inte äta vilken mat som helst och han får inte äta någon välling utan bara nån speciell välling som vi fick på BVC som är helt fri från mjölk och såna grejer...
Gröten som är stor favorit är strängt förbjudet...
*suck*
När ska allt bara få vara bra?
Men med min tur så var det ju bara väntat...
Det kom ett besked igår, det pratas inte så mycket om det men det var som att få ett knytnävsslag i både mage och bröstkorg.
Det var väntat sen länge men det gör inte saken bättre för det.
Det ända jag kan säga är att det är orättvist, så förbannat orättvist!
Man får vara tacksam att det ordnade sig mellan oss iallafall och att vi är sams annars så hade det tagit mycket hårdare än vad det gjorde...
Du ska veta att jag från djupet av mitt hjärta älskar dig och kommer alltid att göra det <3
Brukar vara en stolt mamma som går därifrån men inte idag.
Måtten skippar vi den här gången tycker jag för dom var inga roliga ändå.
Summan av hela besöket är att Arvid har ny diet.
Han utreds för mjölk/ägg/fisk allergi och vi ska tillbaka om ca 2 veckor för ny koll.
Så nu får han inte äta vilken mat som helst och han får inte äta någon välling utan bara nån speciell välling som vi fick på BVC som är helt fri från mjölk och såna grejer...
Gröten som är stor favorit är strängt förbjudet...
*suck*
När ska allt bara få vara bra?
Men med min tur så var det ju bara väntat...
Det kom ett besked igår, det pratas inte så mycket om det men det var som att få ett knytnävsslag i både mage och bröstkorg.
Det var väntat sen länge men det gör inte saken bättre för det.
Det ända jag kan säga är att det är orättvist, så förbannat orättvist!
Man får vara tacksam att det ordnade sig mellan oss iallafall och att vi är sams annars så hade det tagit mycket hårdare än vad det gjorde...
Du ska veta att jag från djupet av mitt hjärta älskar dig och kommer alltid att göra det <3
Äntligen fått tummen ur....
Äntligen har jag fått tummen ur.... Ja ni vet vad ;)
Ringde både till min barnmorska och till ulltraljudsenheten i morse.
Skönt att få det gjort!
Så den 1 juni blir det inskrivning och information på mödra och den 9 juni blir det tidigt ultraljud i Norrköping.
Det är ju alltid lika roligt och spännande, kul att se det/dom lilla livet/liven och få ett bestämt datum så man har lite riktlinjer.
Enligt egna beräkningar så ska jag ju ha 26 december så blir jag tillbaka flyttad så kan det ju lika väl bli i Januari istället och då är det ju helt plötsligt ett helt nytt år ju.
Ringde både till min barnmorska och till ulltraljudsenheten i morse.
Skönt att få det gjort!
Så den 1 juni blir det inskrivning och information på mödra och den 9 juni blir det tidigt ultraljud i Norrköping.
Det är ju alltid lika roligt och spännande, kul att se det/dom lilla livet/liven och få ett bestämt datum så man har lite riktlinjer.
Enligt egna beräkningar så ska jag ju ha 26 december så blir jag tillbaka flyttad så kan det ju lika väl bli i Januari istället och då är det ju helt plötsligt ett helt nytt år ju.
15 maj 2011
Ännu en dag och fortfarande lika lite att berätta känns det som.
Går in i v.9 på tisdag, det går framåt <3
Arvid har börjat med en kryp/ål teknik, haha han ser bra rolig ut ;)
Men han är nöjd, han tar sig ju framåt iallafall.
Iväg till BVC med honom i veckan nu, spännande att se vad som har hänt sen sist.
Han är nog bra lång och tung nu min "lill" kille <3
6 månader blir han nu den 26:e.....
Hallååååååå, bara jag som inte hinner med eller?
Julia har börjat prata mer och mer, iallafall här hemma.
Det bara forsar ur diverse roliga meningar.
Det man hör konstant nu är: jag dåååååååå?, om precis ALLT!
Då frågar man, mamma/pappa då?
Till svar för man en väldigt förnärmad min och till svar: NEJ; jag dåååå?
Haha lilla hjärtat.
Aggressionerna har börjat lugna ner sig, det var länge sen hon fick ett utbrott nu och det är så skönt.
Blir intressant att se vad läkaren säger nu i slutet på maj när vi ska dit.
Men även om hon har öppnat upp sig litegrand så finns fortfarande det där tillbakadragna och nervösa när hon möter andra människor.
Hon vill inte titta på dom och gömmer helst ansiktet i händerna när dom pratar med henne och försöker locka fram ord.
Det är synd för det syns att hon samtidigt vill men det verkar som att hon inte klarar av att säga något till dom.
Hoppas att hon kan få hjälpen hon behöver så hon kan få vara den sprudlande och glada lilla tjej som hon faktiskt är.
Har hittat världens häftigaste grej till barnvagn som löser problemet som jag har med hur jag ska få plats med alla barn sen utan att behöva köpa en trillingvagn.
En buggypod, jätte smart, som man bara fäster på sidan av vagnen och vips så har man en sitt plats till =)
Funderar på en phil & ted eller city select till.....
Hmmm tål att tänkas på =)
Smart eller hur?
Går in i v.9 på tisdag, det går framåt <3
Arvid har börjat med en kryp/ål teknik, haha han ser bra rolig ut ;)
Men han är nöjd, han tar sig ju framåt iallafall.
Iväg till BVC med honom i veckan nu, spännande att se vad som har hänt sen sist.
Han är nog bra lång och tung nu min "lill" kille <3
6 månader blir han nu den 26:e.....
Hallååååååå, bara jag som inte hinner med eller?
Julia har börjat prata mer och mer, iallafall här hemma.
Det bara forsar ur diverse roliga meningar.
Det man hör konstant nu är: jag dåååååååå?, om precis ALLT!
Då frågar man, mamma/pappa då?
Till svar för man en väldigt förnärmad min och till svar: NEJ; jag dåååå?
Haha lilla hjärtat.
Aggressionerna har börjat lugna ner sig, det var länge sen hon fick ett utbrott nu och det är så skönt.
Blir intressant att se vad läkaren säger nu i slutet på maj när vi ska dit.
Men även om hon har öppnat upp sig litegrand så finns fortfarande det där tillbakadragna och nervösa när hon möter andra människor.
Hon vill inte titta på dom och gömmer helst ansiktet i händerna när dom pratar med henne och försöker locka fram ord.
Det är synd för det syns att hon samtidigt vill men det verkar som att hon inte klarar av att säga något till dom.
Hoppas att hon kan få hjälpen hon behöver så hon kan få vara den sprudlande och glada lilla tjej som hon faktiskt är.
Har hittat världens häftigaste grej till barnvagn som löser problemet som jag har med hur jag ska få plats med alla barn sen utan att behöva köpa en trillingvagn.
En buggypod, jätte smart, som man bara fäster på sidan av vagnen och vips så har man en sitt plats till =)
Funderar på en phil & ted eller city select till.....
Hmmm tål att tänkas på =)
Smart eller hur?
5 maj 2011
Och en massa att stå i...
Behöver gå till försäkringskassan och fixa med allt som har med dom att göra...
Det är mycket pengar som fattas när man inte får allt som man ska ha från dom...
Bla mammapenning, underhåll, bostadsbidrag....
Ja det blir ju sin "lilla" summa... *suck*
Sen måste jag som alla andra dagar köra igenom lä'genheten.
Julia har använt heeeeela lägenheten som lekrum nu på morgonen.
Haha tror bestämt att det liggger mer saker här på golvet än på hennes rum ;)
Och jaaa Arvid börjar bli duktig på att hjälpa till han också...
Han ligger där på golvet och sprattlar som en tok för att få tag på leksakerna, han ser ut som en fisk på land ;) haha
Och sen efter det så ska väl mamman ha sig lite kläder med kanske...
Ingen hit att trava omkring i morgonrock hela dagen, den är ju lite ivägen till slut =)
Mjeeee bara att konstatera, jag har inget intressant att berätta för er helt enkelt.
Senare så ska jag försöka ladda upp bilder från kameran och då ska jag visa er bla road trippen vi tog med Sandra och Ludde för någon vecka sen =)
Många var det förresten som läste förra inlägget med bilderna men ingen som lämnade något efter sig.
Lite tråkigt tycker jag att det är.
Och det bästa av allt, av 40-50 personer så var det 2 (!) stycken som visade vilka dom var ;)
Peace and love <3
Behöver gå till försäkringskassan och fixa med allt som har med dom att göra...
Det är mycket pengar som fattas när man inte får allt som man ska ha från dom...
Bla mammapenning, underhåll, bostadsbidrag....
Ja det blir ju sin "lilla" summa... *suck*
Sen måste jag som alla andra dagar köra igenom lä'genheten.
Julia har använt heeeeela lägenheten som lekrum nu på morgonen.
Haha tror bestämt att det liggger mer saker här på golvet än på hennes rum ;)
Och jaaa Arvid börjar bli duktig på att hjälpa till han också...
Han ligger där på golvet och sprattlar som en tok för att få tag på leksakerna, han ser ut som en fisk på land ;) haha
Och sen efter det så ska väl mamman ha sig lite kläder med kanske...
Ingen hit att trava omkring i morgonrock hela dagen, den är ju lite ivägen till slut =)
Mjeeee bara att konstatera, jag har inget intressant att berätta för er helt enkelt.
Senare så ska jag försöka ladda upp bilder från kameran och då ska jag visa er bla road trippen vi tog med Sandra och Ludde för någon vecka sen =)
Många var det förresten som läste förra inlägget med bilderna men ingen som lämnade något efter sig.
Lite tråkigt tycker jag att det är.
Och det bästa av allt, av 40-50 personer så var det 2 (!) stycken som visade vilka dom var ;)
Peace and love <3
4 maj 2011
Och jag har sååååå mycket att skriva om, eller inte, haha
Jag och Niclas har ialllafall beslutat att göra något som jag aldrig trodde att jag skulle göra här på bloggen.
Pga att man fortfarande möts av skeptiska blickar, fastän jag så många gånger har berättat och förklarat..
"Vaddå sjuk? Hon ser ju fullt normal ut. Dom har säkert växt bort isåfall. Är hon fortfarande skadad?"
Ja det är hon, dom försvinner aldrig, dom finns alltid där.
Men hjärnan är så fantastisk så den kan ta andra vägar runt skadorna, men områdena där dom sitter är för alltid skadade och blir en del hos henne som fungerar hos oss men inte hos henne.
Därför kommer jag nu att lägga upp några bilder, bilder som jag hoppas får dom skeptiska att förstå.
Jag kan bara hoppas att andra visar respekt för dom och inser att det faktiskt är ett litet barn som ligger där och i princip kämpar för sitt liv.
Det blir några bilder från dom 2 veckorna som vi satt vid hennes sida och vakade och väntade.
4 dagar gammal
4 dagar gammal
4 dagar gammal
5 dagar gammal
7 dagar gammal och första gången hon var ordentligt vaken.
Sen hon var 1/2 dygn gammal så hade hon bara sovit och fått mat genom sonden. Det här är alltså 6 1/2 dygn efter, 6 1/2 dygn som hon bara sov...
Jag och Niclas har ialllafall beslutat att göra något som jag aldrig trodde att jag skulle göra här på bloggen.
Pga att man fortfarande möts av skeptiska blickar, fastän jag så många gånger har berättat och förklarat..
"Vaddå sjuk? Hon ser ju fullt normal ut. Dom har säkert växt bort isåfall. Är hon fortfarande skadad?"
Ja det är hon, dom försvinner aldrig, dom finns alltid där.
Men hjärnan är så fantastisk så den kan ta andra vägar runt skadorna, men områdena där dom sitter är för alltid skadade och blir en del hos henne som fungerar hos oss men inte hos henne.
Därför kommer jag nu att lägga upp några bilder, bilder som jag hoppas får dom skeptiska att förstå.
Jag kan bara hoppas att andra visar respekt för dom och inser att det faktiskt är ett litet barn som ligger där och i princip kämpar för sitt liv.
Det blir några bilder från dom 2 veckorna som vi satt vid hennes sida och vakade och väntade.
4 dagar gammal
4 dagar gammal
4 dagar gammal
5 dagar gammal
7 dagar gammal och första gången hon var ordentligt vaken.
Sen hon var 1/2 dygn gammal så hade hon bara sovit och fått mat genom sonden. Det här är alltså 6 1/2 dygn efter, 6 1/2 dygn som hon bara sov...
3 maj 2009
alltså exakt för 2 år sedan var dagen vi äntligen såg ett ljus i mörkret.
Det var då vi äntligen fick åka hem från sjukhuset, 2 veckor efter Julias födelse.
Det var med stor lättnad man äntligen kunde börja tro att det kanske skulle ordna sig iallafall, attt vi kanske trots allt skulle få behålla våran dotter.
Nu väntade sjukhusbesök flera gånger i veckan.
Dags att leka sjuksyster och ge vårat barn krampmediciner flera gånger om dagen.
Men trots allt så var man ändå på en nivå lycklig, äntligen skulle vi få åka hem!
Dagen i dag blir nog ganska lugn, vädret ute är skit kasst och man har ingen lust att gå ut alls.
Troligen ett besök hos Sandra blir det nog iallafall.
Äntligen på väg hem
Första gången hon sov i sin egen säng
Det var då vi äntligen fick åka hem från sjukhuset, 2 veckor efter Julias födelse.
Det var med stor lättnad man äntligen kunde börja tro att det kanske skulle ordna sig iallafall, attt vi kanske trots allt skulle få behålla våran dotter.
Nu väntade sjukhusbesök flera gånger i veckan.
Dags att leka sjuksyster och ge vårat barn krampmediciner flera gånger om dagen.
Men trots allt så var man ändå på en nivå lycklig, äntligen skulle vi få åka hem!
Dagen i dag blir nog ganska lugn, vädret ute är skit kasst och man har ingen lust att gå ut alls.
Troligen ett besök hos Sandra blir det nog iallafall.
Äntligen på väg hem
Första gången hon sov i sin egen säng
Aldrig förr...
Har jag mått så här konstigt.
Ser ut att vara längre gången än vad jag är, precis uppsvälld om magen!
Kan inte sluta äta, ser jag något så bara måste jag ha det.
Visst, jag har haft sug med dom andra barnen också men inte så här.
Då kunde jag iallfall behärska mig...
Snart dags att boka tid på mödra och tid för ultraljud iallafall så då får vi se vad dom säger och hur många liv det gömmer sig i mig =)
Skulle inte förvåna mig om det var minst 3...
Valborg var vi hos mamma en sväng och uppe på dunderbacken och tittade på brasan.
Det var så jäkla läskigt med fyrverkerierna, en raket for iväg på backen istället för upp i himlen och studsade mot en barnvagn.
Tur att ingen skadades iallafall *pust*
När jag kollar på min statistik så är det verkligen toppar och dalar.
Jag har runt 40 - 50 besökare ibland.
Då blir ju jag nyfiken.
Vilka är ni därute?
Det lustiga är bara att det är som mest när jag skrev om Julias förlossning och när jag började skriva om bebisen i magen ;)
Så ännu än gång, vilka är ni?
Lämna gärna en kommentar =)
Ser ut att vara längre gången än vad jag är, precis uppsvälld om magen!
Kan inte sluta äta, ser jag något så bara måste jag ha det.
Visst, jag har haft sug med dom andra barnen också men inte så här.
Då kunde jag iallfall behärska mig...
Snart dags att boka tid på mödra och tid för ultraljud iallafall så då får vi se vad dom säger och hur många liv det gömmer sig i mig =)
Skulle inte förvåna mig om det var minst 3...
Valborg var vi hos mamma en sväng och uppe på dunderbacken och tittade på brasan.
Det var så jäkla läskigt med fyrverkerierna, en raket for iväg på backen istället för upp i himlen och studsade mot en barnvagn.
Tur att ingen skadades iallafall *pust*
När jag kollar på min statistik så är det verkligen toppar och dalar.
Jag har runt 40 - 50 besökare ibland.
Då blir ju jag nyfiken.
Vilka är ni därute?
Det lustiga är bara att det är som mest när jag skrev om Julias förlossning och när jag började skriva om bebisen i magen ;)
Så ännu än gång, vilka är ni?
Lämna gärna en kommentar =)
Fredagsmys
Ja det vankas det här hemma.
Lite dricka och lite pringles chips =)
Mums för både mig och bebis ;)
Men först ska tjurskallen Arvid i säng.
Lite över trött tror jag bestämt att herren är.
Jag har en sån konstig magvärk...
Jag har bestämt för mig att jag inte kände den så här tidigt med varken Julia eller Arvid.
Den påminner om när man är i vecka 25-30 ungefär och livmodern har blivit ordentligt stor och utänjd.
Jätte konstigt är det.
Dessutom så har magen svullnat upp en hel del.
Så sent som i måndags när jag låg på rygg i sängen så var magen ihop sjunken och revbenen stack ut.
Nu, 5 dagar senare, så är det magen som sticker ut istället och revbenen syns inte alls.
Plus att jag gått upp en 3 kg bara den här veckan.
Med Julia gick jag ju bara upp 8 kg så det är ju nästan hälften av det redan nu.
Arvid blev det 10-15 kg med men han var ju lite större med ;)
Jaja, bara gnäll, gnäll och åter gnäll....
Men jag brukar faktiskt inte vara den som klagar så nu är det väl min tur?
Lite dricka och lite pringles chips =)
Mums för både mig och bebis ;)
Men först ska tjurskallen Arvid i säng.
Lite över trött tror jag bestämt att herren är.
Jag har en sån konstig magvärk...
Jag har bestämt för mig att jag inte kände den så här tidigt med varken Julia eller Arvid.
Den påminner om när man är i vecka 25-30 ungefär och livmodern har blivit ordentligt stor och utänjd.
Jätte konstigt är det.
Dessutom så har magen svullnat upp en hel del.
Så sent som i måndags när jag låg på rygg i sängen så var magen ihop sjunken och revbenen stack ut.
Nu, 5 dagar senare, så är det magen som sticker ut istället och revbenen syns inte alls.
Plus att jag gått upp en 3 kg bara den här veckan.
Med Julia gick jag ju bara upp 8 kg så det är ju nästan hälften av det redan nu.
Arvid blev det 10-15 kg med men han var ju lite större med ;)
Jaja, bara gnäll, gnäll och åter gnäll....
Men jag brukar faktiskt inte vara den som klagar så nu är det väl min tur?
